Låt LOLLO få stanna
Låt Lollo stanna!
Till: Migrationsminister Tobias Billström
Det 13 januari 2009 startades en namninsamling med syfte att stötta den då 17-åriga romska flickan Lollo som riskerade att utvisas till Kroatien där hennes pappa hotat söka upp henne och döda henne.
Än idag, drygt ett år och tre månader senare, den 1 maj 2010, lever Lollo gömd under jorden. Gömd under jorden i ständig skräck för att utvisningen ska bli verklighet.
Lollo jagas av sin pappa igen och mår allt sämre. Pappan har inreseförbud till Sverige men Lollos oro kvarstår. På två veckor har hon gått ner över nio kilo i vikt, amningen till den lilla flicka hon födde i mars har slutat att fungera. I en intervju säger hon att "Jag väljer att inte finnas i verkligheten. Jag vill bara försöka somna". För tre månader sedan väcktes nytt hopp då Migrationsverket stoppade sitt beslut om avvisning och valde att ompröva hennes ärende på grund av nya omständigheter. Beslutet dröjer och i Lollos oro finns nu ytterligare en dimension, hur ska hon kunna skydda sin dotter? Lollos psykolog slog för några veckor sedan larm till Migrationsverket om att den mentala pressen på Lollo är alldeles för stor. Sedan dess har ingenting hänt. "Migrationsverket vill skicka mig till Kroatien. Vad fan ska jag göra där? Jag kan ingen kroatiska. Och så mordhotet...". Lollo säger att det någonstans ännu finns hopp om ett vanligt liv, men i nuläget finns ingen framtid. I nuläget finns ingenting.
Lollo är född i Lund och uppväxt i Sverige. Hennes pappa är kroat och därför har Migrationsverket beslutat att hela familjen ska avvisas dit. I övrigt har Lollo ingen anknytning till Kroatien, hon har ingen släkt där och pratar ingen kroatiska.
För drygt tre år sedan blev Lollo och hennes syster misshandlade av sin pappa. Pappan polisanmäldes och dömdes till en månads fängelse. Karlshamns socialnämnd bedömde situationen som så allvarlig att systrarna omhändertogs enligt lvu, lagen om vård av unga. Sedan dess har Lollo levt i skyddat boende på hemlig adress. Lollo återvände till sin familj en kortare period då hennes pappa satt i fängelse, och när han kom hem började misshandeln igen. Han låste in henne eftersom hon inte tagit tillbaka sin polisanmälan, och då hon vägrat gifta sig med den man som pappan valt ut. Lollos pappa har sagt att han ska döda sin dotter och att hon inte ska komma undan honom i Kroatien.
När Lollos fall togs upp i Migrationsdomstolen var hon så rädd för sin pappa att hon inte vågade gå dit utan fick höras via telefon. Trots detta anser Migrationsverket inte att Lollos fall når upp till lagens krav på synnerligen ömmande omständigheter för att få uppehållstillstånd. Den stora frågan är vad som i sådana fall kan betraktas som synnerligen ömmande omständigheter. Ett fall där en 18-årig flicka hotas till livet torde rimligen innehålla en hel del sådana.
Argumentet att Lollo kan få den vård och det skydd hon behöver i Kroatien brister på flera punkter då Kroatien har brister vad gäller både resurser och vilja att förbättra situationen för landets romer. Lollos möjligheter till skydd i Kroatien är om möjligt ännu sämre då hon saknar kontakter i landet. Lollo själv har i ett flertal intervjuer sagt att det hon är allra mest rädd för är att hennes pappa ska söka upp henne, inte att bli utlämnad till ett för henne okänt land.
"Jag vet att min pappa kan få tag på mig där borta, sa Lollo i en intervju år 2009. Han har sagt att han ska ta mig där. Han brukar göra det han säger".
Att utvisa en 18-årig flicka med så stort skyddsbehov som Lollo är fullständigt ofattbart. Migrationsdomstolen sade nej till Lollos begäran om att få stanna i Sverige. Är det så en "välutvecklad" rättsstat som Sverige hjälper dem som bäst behöver det? Kan det bli mer ansvarslöst och inhumant?
Socialtjänstemän och politiker i Karlshamn har tidigare protesterat mot beslutet och hänvisat till FN:s barnkonvention, detta alltså innan Lollo hann fylla 18 år. Artikel ett och två ur denna säger att:
1. Vid alla åtgärder som rör barn, vare sig de vidtas av offentliga eller privata sociala välfärdsinstitutioner, domstolar, administrativa myndigheter eller lagstiftande organ, skall barnets bästa komma i främsta rummet.
2. Konventionsstaterna skall till det yttersta av sin förmåga säkerställa barnets överlevnad och utveckling.
Ett flertal politiker har uttalat sig mot beslutet.
Rimligt är att människor som hänger sig åt grov brottslighet, till exempel barnmisshandel, kan förlora sitt uppehållstillstånd. Att låta den dömdes familj stanna, för att ge barnen en chans till en uppväxt i trygghet, och i Lollos fall rädda en flicka som lever under mordhot, borde vara minst lika rimligt.
Mycket positivt är att Migrationsverket beslutat sig för att göra en ny prövning av fallet. Men att läget för Lollo personligen är status quo efter så lång tid är minst sagt pinsamt. Undertecknade kräver att Migrationsverket slutar att stå och trampa på stället. Sätt fart på omprövningsprocessen, fatta det enda rätta beslutet - Låt Lollo stanna.
Skriv under
Lägg en kommentar
